december 2009


Idag skriver jag och Per Ankersjö SvD Brännpunkt om Stockholms framtida gestaltning. Häromdagen blev vi påhoppade av ett ett antal prominenta folkpartister som inte gav mycket för vår hållning i stadsbyggnadsfrågor. Jag tycker att det är bra att det klargörs, att det finns en tydlig skiljelinje mellan Fp och C i dessa frågor. För min del handlar det naturligtvis inte om att förändra Stockholm till ett arkitekturens Hong kong. Frågan gäller om vi ska komplettera och utveckla Stockholm, tillåta oss att blanda gammalt med nytt och lågt med högre? Eller om vi likt många kulturkonservativa debattörer och en rad folkpartister ska fastslå att Stockholms silhuett är oantastlig. Vilket också innebär att vi inrättar ett skyskrapeförbud och lägger en död hand över innerstadens utveckling.

Var tredje tisdag sitter jag på ett möte med Stockholms stads byggnadsdelegerade. Där sitter vi, ett gäng politiker, och bedömer vad som ska få byggas och förändras i Stockholm. En ständigt återkommande punkt är reklamvepor och skyltar. Vi prövar utifrån ett fastslaget skyltprogram på 29-sidor vad som passar in estetiskt, trafikmässigt och ur en herrans massa andra perspektiv. Att skyltar ska vara säkra, hållfasta och inte påverka trafiksäkerheten negativt är för mig självklarheter. Men när vi på ett i det närmaste bisarrt sätt bedömer den estetiska utformningen så tycker jag att det krävs förändring. Detta är bakgrunden till den skrivelse som jag och Per Ankersjö lagt idag i stadsbyggnadsnämnden. Det handlar om att skapa frizoner för neonet i Stockholm! Som ett tankeveckande smakprov av hur det skulle kunna se ut med ett skyltinferno i korsningen Klarabergsgatan/Drottninggatan har vi låtit Joakim Sturesson ta fram ett bildmontage.

ABC gjorde ett inslag om förslaget. Det hittar du här.