Uncategorized


Jag läser i DN att Birgitta Olsson skulle tacka ja om hon blir tillfrågad att träda in på den vakanta EU-ministerposten. Att uttalandet får plats i DN är väl mer anmärkningsvärt än svaret som hon avger.

Att hävda att posten ska tillfalla Olsson eller någon av hennes folkpartistiska kollegor är dock långt ifrån någon självklarhet. Per Ankersjö beskriver här varför posten lika väl kan tillfalla en centerpartist. I sådant fall borde Lena Ek vara partiets självklara val. Lena är en starkt lysande stjärna i Europaparlamentet och ett naturligt ministerämne.

Varför beslutet om den nya ministern dröjt så länge vet jag inte, men kanske håller Lena på att packa väskorna…

I dagens SvD har jag och Per Ankersjö en replik på Lars Marcus inlägg om närhet kontra täthet i stadsplaneringen. Marcus inlägg är ett av de mer sansade i den debattflod som vår artikel härom veckan satte igång. De flesta kommentatorer är fruktansvärt onyanserade och målar upp en bild där vi antingen har kvar den perfekta, vackra, staden Stockholm intakt eller river stora delar och ersätter de vackra husen med en bebyggelse som liknar Gotham City.

Dessutom så beskrivs politiker som vill se höga hus och en tätare stad ofta som människor med stora hävdelsebehov och drabbade av hybris. Beskrivningen innehåller oftast passusar som att sådana personer vill bygga monument över sig själva likt egyptens faraoner eller andra diktatorer. I fokussidorna i gårdagens DN beskrivs också två ”goda” exempel för skyskraporna som hävdelse packeterad i arkitektur.  Där beskrivs den idag invigda extremskyskrapan Burj of Dubai på 818 meter och det som väntas bli Europas högsta skyskrapa;  Gazproms planerade huvudkontor i St. Petersburg. Dessa kompletteras med en ”faktaruta” som beskriver andra statusbyggen som Kinesiska muren, Cheopspyramiden och Colosseum. Jag är övertygad om att dessa två nya skyskrapor är och kommer att bli fantastiska byggnadsverk . Jag är också övertygad om att planeringen inte präglats av några vidare demokratiska processer och att det kostar fasligt mycket pengar att bygga dessa skyskrapor.  Slutligen är jag också övertygad om att de allra flesta vet att det inte är den här typen av skyskrapor som vi talar om i Stockholmsdebatten.

Idag skriver jag och Per Ankersjö SvD Brännpunkt om Stockholms framtida gestaltning. Häromdagen blev vi påhoppade av ett ett antal prominenta folkpartister som inte gav mycket för vår hållning i stadsbyggnadsfrågor. Jag tycker att det är bra att det klargörs, att det finns en tydlig skiljelinje mellan Fp och C i dessa frågor. För min del handlar det naturligtvis inte om att förändra Stockholm till ett arkitekturens Hong kong. Frågan gäller om vi ska komplettera och utveckla Stockholm, tillåta oss att blanda gammalt med nytt och lågt med högre? Eller om vi likt många kulturkonservativa debattörer och en rad folkpartister ska fastslå att Stockholms silhuett är oantastlig. Vilket också innebär att vi inrättar ett skyskrapeförbud och lägger en död hand över innerstadens utveckling.

Var tredje tisdag sitter jag på ett möte med Stockholms stads byggnadsdelegerade. Där sitter vi, ett gäng politiker, och bedömer vad som ska få byggas och förändras i Stockholm. En ständigt återkommande punkt är reklamvepor och skyltar. Vi prövar utifrån ett fastslaget skyltprogram på 29-sidor vad som passar in estetiskt, trafikmässigt och ur en herrans massa andra perspektiv. Att skyltar ska vara säkra, hållfasta och inte påverka trafiksäkerheten negativt är för mig självklarheter. Men när vi på ett i det närmaste bisarrt sätt bedömer den estetiska utformningen så tycker jag att det krävs förändring. Detta är bakgrunden till den skrivelse som jag och Per Ankersjö lagt idag i stadsbyggnadsnämnden. Det handlar om att skapa frizoner för neonet i Stockholm! Som ett tankeveckande smakprov av hur det skulle kunna se ut med ett skyltinferno i korsningen Klarabergsgatan/Drottninggatan har vi låtit Joakim Sturesson ta fram ett bildmontage.

ABC gjorde ett inslag om förslaget. Det hittar du här.

Hur kommer det sig att priserna på bostadsrätter i Stockholm går mot ”all time high” samtidigt som SCB larmar om dalande siffror för bostadsbyggandet? Byggandet går enligt purfärska siffror ner i såväl Stockholm som i landet som helhet. Jämfört med förra året så har bostadsbyggandet gått ner med ca 30% och samtidigt är marknaden på bostadsrätter hetare än någonsin. Jag träffade igår en mäklare som jag känner, han berättade att tre försäljningar av lägenheter på Östermalm föregående vecka sålts för över 100 000 kr per kvadratmeter. Den kombinationen borde inte gå ihop, fler bostäder borde byggas om lönsamheten är god. Men om man väger in att bostadsmarknaden reglerats sönder, så förstår man snart varför priserna skenar på bostadsrätter.

Vi har i Stockholm en sjuk bostadsmarknad, detta beror framför allt på att man genom en destruktiv bostadspolitik förstört marknaden för hyresrätter. Det är idag en marknad där det inte går att få tag på det som efterfrågas. En marknad som lett till bostadsbrist, bostadsköer,  inlåsningar, omfattande segregering, korruption och mygel.

Jag tror att hyresrätten är en viktig del på en väl fungerande bostadsmarknad. Där innebär hyresrätten ett flexibelt boende för dem som inte har möjlighet, eller vill äga sitt boende. Hyresrätten är också viktig för Stockholms konkurrenskraft. Med en flexibel arbetsmarknad där människor ofta flyttar beroende på arbete, är det hämmande för en tillväxtort om det saknas ett snabbt och tillgängligt boende.

Men varför ska ett byggföretag bygga hyreslägenheter om de tjänar mångdubbelt på bostadsrättslägenheter? Varför är marknaden på bostadsrättslägenheter på väg att bli överhettad? Varför är det ingen omsättning på attraktiva hyreslägenheter?

Svaret är för mig ganska uppenbart och det stavas hyressättningssystemet. Det är hög tid att göra något åt problemet om vi ska lösa den bostadsbrist som råder. Enligt en undersökning som Svenska dagbladet gjorde i somras så saknar nu över hälften av länets invånare mellan 20 och 27 år en egen bostad, och behovet bara växer. De stora 90-tals kullarna rullar in på bostadsmarknaden och det är många som i framtiden ofrivilligt kommer tvingas bo kvar hemma hos mamma och pappa.

Hyressättningen måste ändras. Som på vilken annan marknad som helst så måste priset påverkas av efterfrågan och människors uppfattningar.

 

Även om jag har hållit en liten tumme för Lena Ek  så kan jag inte annat än säga att utnämningen av Cecilia Malmström som EU-kommissionär är ett strålande val. Mina erfarenheter av Cecilia är, förutom att hon är en mycket trevlig person, att hon är oerhört kompetent och en tydligt liberal. Under arbetet med bildandet av alliansens första utrikes- och säkerhetspolitiska plattform hade jag förmånen att arbeta med Cecilia . Jag känner henne som en tydlig liberal som brinner för europa, mänskliga rättigheter och demokrati. Dessutom har hon en bra grund med goda språkkunskaper och en doktorsgrad i statsvetenskap. Grattis Cecilia!

 

Årets budgetdebatt om Stadsbyggnad var underhållande och visade på tydliga skillnader mellan de som vill utveckla Stockholm och de som tycker att Stockholm är färdigbyggt. Själv höll jag följande inledningsanförande för Centerpartiet.  Rulla bandet till ca 8:27 in i detta klipp http://79.136.112.58/ability/show/xaimkwdjn/kf20091113/speed.asp

Ordförande, fullmäktige,
Under min studietid var jag utbytesstudent i den amerikanska södern. I Baton Rouge, Louisiana närmare bestämt. Där träffade jag en kvinna som hade döpt sina barn efter det bästa hon visste, det var efterrätten Jello med citron och apelsinsmak. Hennes barn fick sålunda heta Orangelo och Lemangelo. Det var inga problem, inga myndigheter sa att det här går inte.

-Det är ju jag som ska heta Slisk, inte dem! Så uttryckte sig värmlänningen Mats Lindqvist i förrgår när skatteverket avslagit hans namnbytesansökan från Mats till Slisk. Verket gjorde bedömningen att hans önskade namn kunde väcka både anstöt och obehag. Det gick inte helt enkelt.

I Louisiana och New Orleans kan Orangelo och Lemangelo strosa runt i det lummiga Garden district eller i de franska kvarteren. Men de kan också åka upp i riktiga skyskrapor inordnade i den, med amerikanska mått mätt, urgamla och kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen.

Slisk, eller Mats, som han ju heter får vid sina besök i Stockholm besöka ett genuint och kulturhistoriskt intakt Stockholm. Ett Stockholm som bevarats av myndigheter och instanser som skyddar Stockholmarnas stad från dem själva. Från nya byggnader som förmodligen skulle kunna väcka både anstöt och obehag.

USA brukar beskrivas som möjligheternas land. I Stockholm har de demokratiskt valda politikerna inte ens möjlighet att planera den stad de är satta att styra. Balkonger mot gatan, kallbadhus, höga hus eller överhuvudtaget något som påverkar stadens siluett är tabu. Ett bygglov kan när som helst överklagas, ett bygge inhiberas och de estetiska riksintressena tycks bara bli fler och fler…

Därför är det dags att göra upp med den detaljreglering som lägger sordin på Stockholms utveckling. Stockholm står inför ett vägskäl: Ska vi vara ett museum dit turister kommer för att se hur man levde förr, eller en levande storstad? Om Stockholm ska vara framtidens ”capital of Scandinavia” så måste en rejäl attitydförändring till. Att luta sig tillbaka och låta mossan växa på de kulturklassade byggnaderna är inget framgångsrecept för en stad som vill konkurrera internationellt.

I Centerpartiet vill vi att Stockholm ska bli den gröna metropolen! Det innebär att vi måste lyfta blicken för att inte förbli ett Europas Gävle.

I och med detta så yrkar jag bifall till Centerpartiets budgetförslag.

Nästa sida »